BAKGRUND

Då Hilma af Klints undangömda tavlor togs fram ur trälådorna på en vind i Stockholm, var de märkligt nog helt oförstörda av tidens tand. När de så visades offentligt, 42 år efter hennes död, blev Hilma af Klint uppmärksammad av konstvärlden som den första modernisten. När målningarna till templet sen gjort sitt segertåg över världen och landade i New York, på Guggenheimmuseet, slogs alla tiders besöksrekord – 660 000 besökare. Människor har blivit berörda och omtumlade av hennes konst på ett sätt som sällan sker.

Hilma af Klint är numera den kanske internationellt mest kända av alla svenska konstnärer. Hennes målningar har fascinerat miljoner människor, inte minst på grund av den mystik som omgärdar tavlorna, hemligheter som Hilma menade gömde sig i motiven. Även om hon själv ofta dunkelt famlar efter tolkningar, så gjorde hon tidigt klart att bara framtiden kan öppna upp för svar på de gåtor och det budskap hon menar sig fått i uppgift att överlämna till mänskligheten. Om symboler och bokstäver i sina målningar skriver hon 1907:

”Ändamålet med bokstavsspråket är att bilda en gemensam undervisning för alla folk, både kristna och icke kristna. Denna metod är numismatisk dvs ställd i förbindelse med nummer”. Lite senare skriver hon: ”Solsystemets hemligheter skall uppenbaras”. Och vidare:   

”Om vi håller samman blir det oss beskärt att giva världen en ny sanning. Jag är sänd att profetera därom.” (1913).

Hilmas och hennes samtids intresse för spiritism, teosofi och antroposofi har lyfts fram, men mindre känt är dock att bakom allt detta, och som fundament för hela hennes liv och konstnärskap, fanns en djupt kristen grundval. Åke Fant, författare och konsthistoriker, ansedd som den främsta kännaren av Hilma af Klints konstverk skriver:

”Genom Hilma af Klints hela verksamhet, från de tidigaste bevarade mediala anteckningarna fram till de allra sista raderna i hennes anteckningsböcker från 1944, kan man uppleva att hon intensivt sysselsatte sig med kristendomens centrala teman. Ödmjukheten står i första rummet. Ständigt faller hon, liksom hennes vänner, på knä inför de centrala situationerna i Kristi liv. Hela deras verksamhet vore otänkbar utan medupplevelsen av kyrkoåret och dess tilldragelser. Påskaftonstämningen och pingstundret är stationer där Hilma af Klint ofta gör halt även utanför kyrkoårets fasta kronologi. 

”Antagligen är det den bergfasta kristna tron, som gör att Hilma af Klint oförstörd går igenom den ena fasen efter den andra i sin utveckling utan att vackla”.

Åke Fant menar rent av att Hilma historiskt kan infogas i en kristen riktning som via hänryckning och extas velat förmedla särskilda budskap till världen. Han nämner speciellt Hildegard af Bingen och den heliga Birgitta hos vilka han finner historiska paralleller till Hilma af Klints liv och gärning. Hilmas vision var inte att utmana kristen tro, men väl att vilja bidra med något nytt och profetiskt i sin egen tid.

Sen 2000 år finns också i judisk och kristen tradition ett förhållningssätt till förståelsen av Bibeln som innebär att man försöker begrunda och läsa den inte bara rent bokstavligt, utan också symboliskt och allegoriskt. I denna tradition skapas djup och sammanhang bortom ’bokstaven’ i tron på den Gud som likt poeten talar också mellan raderna. Särskilt i den judiska traditionen framträder också talmystiken som medel för att närma sig Bibelns djupare skikt. Att Hilma söker sig fram på dessa olika vägar är uppenbart. Det blir tydligt, inte minst i målningarna av man och kvinna, av Adam och Eva. Här får också Hilmas färger särskild betydelse, gult för det manliga; vilja och tankekraft, blått för det kvinnliga; kärlek och känsloliv. Rött för kärlek och vitt för sanning. Självkännedom blir för Hilma människans väg; att i tro och kamp hitta sin dual, sin kompletterande hälft, för att sen nå målet; att bli ett med Kristus och med honom kunna återvända till Eden, det förlorade paradiset. Bibelns kronologi, dess årtal och symbolik, blir viktiga för Hilma i berättelsen från Adam till Kristus.

Det skall också påpekas att i galleriets tolkningar av målningarna till templet har mindre hänsyn tagits till Hilmas instruktioner från andevärlden, men desto mer från den kristna grundsyn som hon delade med sin omgivning och samtid. Sammanställningen är gjord så att tavlor från olika serier här tillsammans får skapa en gängse kristen trosgrund.